Hon var alltid känd för sitt långa, böljande hår—tjockt, vågigt och nerför ryggen.
Det var ett sådant hår som folk lade märke till direkt, ofta beundrat, ibland avundat. Vänner flätade det, släktingar berömde det och främlingar stannade för att ge komplimanger.
Men en dag förändrades något. Hon såg sig i spegeln och såg inte längre samma gnista. Hårets tyngd kändes mer som en börda än en krona. Efter veckor av funderingar tog hon ett djärvt beslut: hon var redo för en förändring.
Hon gick in i salongen med bestämdhet och satte sig tyst medan frisören frågade: “Är du säker?” Hon nickade.
Det första klippet var tyst, nästan ceremoniellt. Sedan nästa. Och nästa. Långa slingor föll till golvet, en efter en, medan hennes utseende gradvis förändrades.
När det var klart, tittade hon upp. Förvandlingen var slående. Det korta håret ramade in hennes ansikte på ett fräscht, djärvt sätt. Hennes ögon såg klarare ut. Hennes leende—större.
Det som först verkade skrämmande blev ett kraftfullt uttryck. Det var inte bara en klippning. Det var ett ögonblick av självuttryck, självförtroende, en ny version av sig själv.
Ibland börjar de största förändringarna med ett enda klipp.
Se det här: